Jag har upplevt många gånger att folk inte fattar riktigt vem jag är. Kanske är för att jag har gömt den ett tag, eller, gömt och gömt, inte visat den lika starkt som nu.

Och det är nog min kreativa sida, nu så börjar mitt "målar sinne" komma. Och det blir väll ganska bra ändå.

Men jag är sjukt trött på att alla tror att jag ska jobba bra i tex, matte, So.

Det är inte roligt, jag tycker verkligen inte att det är det minsta kul.

Däremot, så är det jätte roligt att jobba på bild och musik lektionerna, eftersom dem "talar" till mig, dem reflekterar min personlighet. Dem berättar vad jag är för slags person.

That's it.

Jag är verkligen jätte trött på att inte bli tagen på allvar.

Verkligen.

Jag är inte lika snäll som man kanske tror, jag har en plan, och den kan förstöra någons liv. Brutalt.

Jag kanske inte är världens smartaste på matte, och svenska.

Men jag är därimot bättre på att förstå en människas hjärna, jag vet hur den funkar, jag vet vilka ord man ska säga.

Jag vet hur man kan förstöra någons liv. Genom att inte göra något alls.
Jag är inte den folk tror jag är. Men genom att förstöra någons liv, kommer jag säkert inte ha hjärta till.

Men man får vad man förtjänar.

Att vara i skolan idag.

Att vara någonstanns idag.

Jag är en etisk person, jag HATAR matte och svenska. Värsta som finns. Speciellt om det ersätter bild och slöjd.

Det är ju för att jag är skådespelare.

Men ja, alla andra bara, amen chilla. Jag tänker inte chilla. Jag tycker inte om det. Jag kommer inte att tycka om det.

Cabaren är skit dålig, det tycker jag verkligen. Den är bara sexistisk. Alla större roller är killar.

Nej, usch. Jag hatar det. Nästan alla tjejer är missnöjda med sina roller. Oj vad konstigt !

Jag längtar till cabaren är över, jag längtar som fan !

Då slipper jag dem nu äckliga Torsdagarna och får tillbaka den bästa dagen i veckan.

Så jag kommer att vara sur, varje torsdag.

Usch.

Att jag var fri. Att jag kan gå min egen väg, utan alla regler omkring mig.

Att jag bara kan släppa allt.

Sist gång jag tänkte på att ta livet av mig, att inte längre finnas här, så gjorde det inte ont, det gjorde inte ont i hjärtat. Som det då har gjort alla andra gånger.

Jag, fick en konstig känsla. Tänk om jag skulle våga ? Tänk om jag skulle våga ta mitt liv. Alltså, seriöst, tänk om jag faktiskt skulle våga. Vad skulle hända efter ? Vad skulle hända med min familj, mina vänner,.. Erik ?

Hur skulle allt förändras, för dem som var omkring mig ?

Hur skulle allt bli ?

Skulle jag komma till en värld där all min "psykiska-smärta " inte skulle vara där ? Skulle det vara, frid inom mig ?

Är det värt att chansa ?..

Men jag kommer INTE ta mitt liv.

Hoppas jag..

Vafan, seriöst. Kommentera inte min blogg med namnet "anonym".
Seriöst, värdens mest irriterande ord.

Vad är det för fel på ditt namn ?
Varför inte bara skriva det ?

Seriöst, jag hatar det. Det är verkligen skit jobbigt att läsa

" Jaha, nu var det en ny kommentar.."

*Tittar på kommentaren*

" Vafan, jaså, Anonym, det vet jag vem det är ! "
Eller inte..

Så skriv ditt namn, eller skit i att kommentera.

Det var allt jag ville säga.

Jag har fått, blickar, mejl, alltså jätte mycket. Och det är inte på den positiva sidan.

Folk undviker mig, nu när dem vet sanningen. Jag har fått hemska mejl som " Varför skär du inte över strupen när du ändå håller på ??!??!?!?!" och massa liknande.

Jag menade verkligen inte.. Jag skär mig, eftersom jag inte vågar ta mitt liv. Jag vill inte ta mitt liv, jag har för mycket att förlora.

Jag har ett beroende, och det är inte så att jag väljer att skära mig.

Eller jo, jag väljer det väll.. Men jag vill inte, jag vill verkligen inte, jag vill må bra, jag vill inte skära mig.

Jag gör illa alla omkring mig, när jag gör illa mig själv.

Jag är en HEMSK människa, jag vet.

Men mitt ego verkar inte förstå att jag sårar andra, genom att såra mig.

Jag är väll bara egoistisk.

Jag fick en kommentar som gick såhär...

Fråga: nej nej :( Varför har du gjort så o; Vad gjorde du det med? (ifall man ska börja....)

//Anonym!

Svar:

Du måste fan skämta ?
Man skär sig inte för att man vill, eller ska börja. Fyfan vad omogen du är.
Jag skiter fan i vad du använder. Eller ja, kommer.

Man skär sig inte för skojs skull, seriöst.
Man, eller jag, skär mig över att jag är fruktansvärt förvirrad och mår otroligt dåligt, inom mig. Jag vill inte ha en massa uppmärksamhet. Jag lägger ut det på min blogg för att jag vill att folk ska veta.

Du ska inte börja skära dig för att du vill.
Man skär sig inte för att man vill.
Jag är BEROENDE. Det är inget jag väljer.
Taskigt läge va ?

Tänk igenom dina handlingar, innan det är försent dude.

Du vill INTE komma i samma läge som jag.

// Emma.

Jag kunde inte, jag kunde verkligen inte låta bli..

Kraften var förstor. Jag var helt förstörd i gårkväll.

Inget funkade. Jag lovade mamma att låta bli. Men jag är för svag.

Jag förtjänar inte allt jag har, inte änns nära.

Förlåt alla, snälla förlåt..

Ja, det gör den.

Jag tittade mig i speglen idag, och jag såg bara fett. En riktigt äckligt tjock person.

Jag fick verkligen panik, började nästan att gråta. Jag verkligen såg allt, och det var bara för mycket.

Nej, usch. Det ger mig verkligen panik..

Så, ja, jag kommer nog inte vilja vistas utomhus. Utan bara på mitt rum och äta max två måltid på dagen..

Jag känner verkligen inte för att gå upp mer, så då går man in på svält.